RSS Feed

Brewdog: Ipa is dead

juni 12, 2012 by martin

Brewdog har släppt ett nytt, tillfälligt 4-pack och denna gång siktar man in sig på rena enkel-humlade ale.
Vanligtvis när en ale skapas så blandar ju bryggeriet flera humlesorter får att få en blandad karaktär eller en mångbottnad sådan men kort och gott så kan man säga att det nog är vanligare med fler än en humlesort i öl.
Med IPA Is Dead tänkte Brewdog lära oss lite om hur de olika humlesorterna smakar genom att skapa fyra helt olika öl där varje ”individ” endast innehåller en humlesort. För att vara så ”rättvisa” som möjligt så brygger Brewdog dessa ale med exakt samma malt, samma alkoholstyrka och samma bitterhet. Som en slutkläm så humlas ölen med sina respektive humlesorter: Motueka (Nya Zeeland), Galaxy (Australien), Challenger (Storbritannien) eller HBC (Nordamerika).

Brewdog är läraren, jag ikläder mig rollen av en smått nervös elev som ska hålla sitt stora föredrag och du, kära läsare, får väl luta dig tillbaka – tissla lite med bänkgrannen och kanske lyssna lite när jag går igenom Humlekunskap 2012.
Inga kast med suddigum nu!

Vår första destination är grannön Storbritannien varifrån Challenger-humlen härstammar. Det är exakt 40 år sedan denna humle introducerades och karaktärsdragen skall bland andra vara marmelad och citrus.
Skummet är drygt en centimeter högt och innehåller kratrar på toppen och mindre bubblor i den smutsvita kronan.
Drycken ser fantastiskt aptitlig ut där den glänser i sin klara, bärnstensfärgade prakt.
Jag känner en ljuvlig doft av humlen som bjuder på en vass sensation – karaktären lutar åt kola (eller caramel) och jag tycker mig också känna lite tjära och någon annan sorts godis (lakrits?).
Till en början är smaken väldigt rustik, med fötterna på jorden. Här anar jag kakao eller någon fin chokladbit. Eftersmaken är torr med bra beska i kinderna och någonstans känner jag av en slags gräsig karaktär.

Vidare avsmakning ger en mer gräddig variant av chokladen långt borta som försvinner och ersätts med en sötma som påminner om Crème brûlée på något sätt.
Avslutningsklunken ger mig beska, torrhet och det där grässtrået som man går omkring med i munnen på sommaren!

Detta är en jätterolig öl! Jag hittar många olika smaksensationer men problemet är att jag inte vet vem jag skall rekommendera ölen till – möjligtvis Brewdog entusiaster och smakjunkies!
Mycket högt medelbetyg på denna.

Nästa diabild, tack!
Nu ska vi till Nya Zeeland där humlesorten Motueka med sitt exotiska namn ska locka med toner av citron, lime och tropiska frukter!
Här möts jag av ett sprudlande skum som fyller upp flera centimeter av glaset. Färgen är åt det ljust beige/bruna hållet – det innehåller stora bubblor på ytan och har en ansenlig kolonni småbubblor gömda i kronan.
Drycken är åt det kopparröda hållet och känns lite grumlig.
Doften är ljuvlig av fräna fläderblommor eller kanske mango och någonstans känner jag något lockande smörigt.
Jag slås omedelbart av den söta smaken med klara alkoholtoner som känns lite ”instängt” och faktiskt inte alls motsvarar smakbilden som jag målat upp framför mig. Eftersmaken består av en tung beska som bränner lite grann i strupen.
När jag smakar igen så känner jag av något med lite fräschare godiskaraktär i den söta floden och nu får jag äntligen lite torrhet i kinderna och beska på tungan. Fräschheten och friskheten uteblir tyvärr fortfarande.

Även om Motueka lockar mig med sitt annorlunda namn och sina förföriskt friska dofter så måste jag erkänna att denna ale inte var något för mig. Smaken är visserligen intressant men sötman blir helt enkelt för mycket och den hjälps inte alls av den instängda beskan.
Medelbra.

Nästa bild!
Vi tar klivet över till grannen Australien – den här humlen har det spännande namnet Galaxy och skall enligt utsago innehålla sensationer av citrus och passionsfrukt!
I glaset landar här en lite grumlig ale som skiner tydligt av gyllene, ljust orange kopparnyans. Skummet som bildas är fluffigt och har en gulaktig färg som nästan påminner om citronfromage.
Lukten är blommig och bred på något sätt – den innehåller spår av malt och alkohol.
Galaxy bjuder på en vild beska som ena sekunden nästan känns syrlig och i den andra biter till ordentligt! Eftersmaken är bitter och innehåller flädertoner.
Vidare smakprover ger mig örter eller kryddor blandat med en söt jästsmak. Kinderna får en ordentlig åktur i beskans rymd och lämnar som eftersmak en skön och besk svalka i munnen.
En klunk till eftertexterna ger en söt beska med mustig karaktär.

Jag funderar ett tag på ifall Galaxy är Punk IPA 2001… Den har många av karaktärsdragen som min favorit IPA har men tyvärr så har den fel toner som stannar kvar, därför kommer den inte att kunna ersätta Punk.
Efter provningen så avnjöt jag en ungersk kabanossi tillsammans med denna ale och den upplevelsen var fantastiskt skön!
Starkt medelbetyg.

Så till sista bilden i mitt föredrag.
Slutdestinationen på vår humleresa tar oss tvärs över världen till nordamerika. HBC är humlen som i sitt prototyp-stadie skall bjuda på godis, blåbär, päron och även sötpotatis! Snacka om experimentell humle…

Skummet är snabbt försvinnande och är ljust beige – ett fåtal småbubblor i olika storlekar hinner jag se.
Brygden är halvgrumlig och går i färger åt bärnsten och orange.
HBC luktar mustig humle och jag anar något ”kompostigt” som man kanske egentligen skall beskriva som våta örter eller växter i gassande solsken.
Den första munnen av ölen ger mig en stram och lite fadd humlesensation. Beskan är inte speciellt påtaglig förrän i efterhand då den med ett brett leende nafsar lite i kinderna.
Ytterligare avsmakning ger mig associationer till fräscht sushiris som sakta byts mot den lite fadda smaken igen. Nu kommer också svalka och lite mer beska än förra gången. Tar jag en klunk så känner jag även av lite bitterhet.

Min hustru bjuder på lite nystekt svål som snacks och jag provar HBC tillsammans med de ljuvliga, knapriga bitarna och nu blommar HBC ut likt en köttätande växt som stolt visar upp sina vassa tänder.
Det här är helt klart en snacks-öl! Tyvärr så kände jag inte av de roliga smakerna som humlen skulle ge men ändå så kan jag inte annat än att ge ett högt betyg till HBC.

Slutklämmen nu då!
IPA is dead är ett fantastiskt intressant concept som Brewdog levererar i år igen – de separata ölen kanske är lite spretiga om man ser till helheten men överlag så tycker jag att lektionen var mycket givande.
Om du är ölentusiast eller hängiven Brewdog konsument så är detta ett absolut måste – så se till att köpa ett 4-pack innan de försvinner!
Om du redan har provat och uppskattat dessa fyra öl så kan jag berätta att Brewdog också kommer att brygga ”IPA is Dead Medley 2012” som innehåller alla fyra humlesorterna kombinerade. Jag hoppas att den också kommer oss svenskar tillhanda för det kan bli en riktig resa!!!

Brewdog Ipa Is Dead (II) finns på Systembolaget under en begränsad tid. 4-packet kostar 99,20:- och varje flaska är på 33cl och innehåller 6,7%
Vill du läsa mer om IPA Is Dead så kan jag varmt rekommendera inlägget på Brewdogs blogg.


1 kommentar »

  1. […] redan nu avslöja att deras veteöl är en hyllning till den klara, rena smaken av råvaran! Liksom Brewdogs IPA is dead, där de fokuserar på att ta fram smaken från en enda humle i de olika ölen, har Jädraås […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *