RSS Feed

Brewdog: Riptide

april 23, 2012 by martin

Trots att jag stressade till Stockholms mest välsorterade Systembolag och trots att det stod att de skulle ha 5 st hemma så missade jag tåget på Brewdog’s specialöl deluxe: Lost Dog.
Lite vilsen och ledsen gick jag där med sänkt huvud och funderade på vad jag skulle ta istället – en Brewdog måste det bli men skulle jag satsa på den prisade ”Tokyo” eller den lite billigare ”Riptide”.
För er som orkat läsa rubriken så vet ni redan att valet föll på Riptide – mest för att plånboken fick bestämma.
Den här skapelsen är ju en stout – alltså en öl snäppet ”värre” än porter som jag precis lärt mig uppskatta.
Klart jag provar ändå – curiosity killed the cat but who cares?

Jag häller upp en absolut helt skoningslöst becksvart dryck i glaset – skummet är tjockt, smutsbrunt och fantastiskt virilt.
Redan nu hänger dofter av lakrits, läder och kaffe i luften!

En försiktig mun av den ganska ljumma drycken sänder smak av russin och dadlar. Eftersmaken är väldigt stum och kompakt på något sätt – jag får tydliga kaffearomer mot slutet och kinderna är alldeles torra av beskan.
En modigare och större mun bjuder till efterrätt med en rostad eller bränd smak med mer dadlar och en känsla av ”fin choklad”. Stouten går ner någorlunda smärtfritt trots sina ordentligt tilltagna alkoholstyrka på 8% och efter ett tag så kommer det mycket kaffesmak – 100% arabica!
Tar jag en helt vanlig ”bondklunk” så smakar det kallt kaffe med beska fast utan bitterheten.

Dags för kombinationssmakande – fram med en Marabou helnöt!
Efter att ha druckit en klunk stout så stoppar jag chokladen i munnen och sluter ögonen. Det är som att ta på sig 3D-glasögonen under en 3D film – plötsligt blir allt det där suddiga knivskarpt och framträdande. Jag känner tydligt smaken av hasselnöt och själva chokladsmaken framträder väldigt mycket – mjölkchokladen smakar mer som gräddchoklad!
Efter chokladen så är det dags för lite dricka igen och nu har smakerna av stouten satt sig på ett strykjärn som brutalt trillar ned i pannan på mig. Bland stjärnorna känner jag fantastiskt klara, tunga toner av mörkhet och humle – brutalt och hänsynslöst som Black Metal!
Jag provar återigen att ta en klunk Riptide för att sedan blanda smakerna med Ben & Jerry’s Vermonster och på samma sätt som med Hops kill så står smakerna från pecannöt, lönnsirap och gräddglass sida vid sida i sina utsökta former.
En sista vansinnestest; jag sköljer ned resterna av glassen med den mörka Riptide och känner denna gång brända dadlar och den där tunga, krossande men sköna beskan. Jag ryser…

Jag skulle klassa Brewdog Riptide som en fantasifull och krävande dessertöl. Det är absolut inget som man har med sig till stranden i sommar men om man gillar mörk choklad och har sitt ”ölasinne” öppet så tror jag att denna stout har sin trogna publik. Jag uppskattar Riptide för dess kompromisslösa brutalitet och sin förmåga att sära på smaker men jag har tyvärr svårt att se att jag kommer att dricka mängder av denna. Den kräver som sagt sin man och frågan är om jag är där ännu i min utveckling.


Inga kommentarer »

No comments yet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *