RSS Feed

Sierra Nevada Bigfoot

maj 21, 2012 by martin

I långhelgen så var vi och hälsade på mina föräldrar i småland och eftersom jag äntligen lyckats få nävarna runt en bigfoot så passade jag på att ta med mig lite ”jobb” på lillsemestern.
Tur att jag hade två kompetenta lukterskor med mig – annars hade jag nog missat en del intressanta upplevelser som denna barley wine öl bjöd på!
Barley wine är ett mycket starkt öl som redan de gamla grekerna njöt av och många av de brygghus som idag tillverkar barley wine gör det ett fåtal gånger om året. Ölet lämpar sig ypperligt för lagring och många bloggare och experter därute menar att ett barley wine gör sig bäst efter några år av lagring.
Jag häller upp den här storfotingen i ett alldeles för litet, men vackert kristallglas – jag skall ju ändå njuta av den här ölen länge, så varför inte ta det i små omgångar?
Skummet bjuder på gigantiska bubblor som verkar leva sitt eget liv i det äggskalsvita skummet.
Själva drycken skimrar ljusrött och är ganska grumlig – den bryter i lite brunaktiga nyanser.
En första lukt avslöjar direkt varifrån bigfoot fått sitt namn; skogen! Jag känner lukten av enbär eller kanske björnbär (?) men lukten som får mig att känna skog är den av tallbarr. Långt bak i smaksinnet kommer också en försiktig ton av alkohol som vittnar om den höga alkoholstyrkan på 9,6%
Efter att ha luktat länge och väl på denna starka ale så tar jag min första provsmakning. Smaksinnet ställer sig på luktsinnets sida – här smakar det tall! Jag får också en överväldigande stum och dämpad smakkänsla. En väldigt sen eftersmak biter mig med alkohol och beska i kinderna.
Jag tar en modig mun och får den där ”barleywine-känslan” som inte vet själv hur den skall kategorisera sig – vin eller öl?
Jo det är definitivt en öl med skogssmak – återigen tall och enbär blandat med en fadd känsla. Jag får en ordentlig alkoholrysning som tack för stor klunk.
Nu måste jag bara lukta igen, ja hela familjen får faktiskt lukta – min fru och min mor påstår att det luktar aprikos, tropiska frukter eller hallon. Jag hävdar att de är tokiga och tar internet till hjälp och givetvis så blir det 1-0 till kvinnorna.
Nu anstränger jag mig verkligen och tänker på de frukter de nämnt samtidigt som jag luktar och efter en stund så får jag erkänna att de har rätt. Ja – åtminstone när de säger hallon så för att vrida till min fördel så säger jag väl vildhallon då…
Jag avslutar den intelligenta delen av provningen genom att ta en liten skogshuggarklunk (jag spanar såklart försiktigt bland träden så att inte en jätte smyger därute). Nu kommer en behaglig beska och lite oskalad, fruktig eftersmak.

Nu till sammanfattningen då. Rakt ur flaskan 2012 så kan jag tycka att Bigfoot levererar lite för lite smakupplevelser, jag måste definitivt köpa några flaskor och lagra ett tag!
En barley wine är som en stout eller en porter – den kräver sin man och jag erkänner återigen att jag förmodligen inte är där ännu. Nu menar jag absolut inte att Bigfoot är dålig, tvärtom så uppskattar jag den väldigt mycket. Vad jag menar är att jag misstänker att detta barley wine i smakriket borde klassas som ”high-profile” och alltså kräver mer erfarenhet och mer kunnande – egenskaper som jag jobbar hårt på att förbättra.
Sierra Nevada Bigfoot har fått mig att längta efter att öppna min Mohawk Barley Wine som jag lagrat i snart 1,5 år – snart så ska vi uppleva det ögonblicket!

Om du är intresserad av att lagra öl så har Mankerbeer.com skrivit en intressant artikel om detta:
Mankerbeer.com – Det här med att lagra öl

Sierra Nevada Bigfoot finns i det tillfälliga sortimentet 35cl kostar 29,90:- och ger dig en komplex och ljuvlig upplevelse som du kan njuta av en hel kväll. Köp ett gäng nu så kan vi jämföra upplevelser om något år igen!

Andra bloggare tycker:
Alf tycker om ale – tror att vi är inne på samma spår… Bigfoot behöver lagras! 
Buteljerat – tack och lov…någon annan som känner av tallen! 


1 kommentar »

  1. Roger Karlsson skriver:

    Jag tror att min något återhållsamma betygsättning av Bigfoot 2012 kan tillskrivas 3 faktum; Färskheten, att jag satt ute och drack den (trots att det var rätt blåsigt) och att jag ville lämna utrymme för utvecklingen som kommer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *