RSS Feed

Vinteröl: Sigtuna Midvinterblot

november 20, 2011 by martin

Ni som orkar läsa mina ändlösa inlägg om öl har säkert märkt att jag har en nära på religiös tilltro och kärlek till Sigtuna brygghus fantastiska drycker. Jag tycker det är så fantastiskt kul att ett litet företag med rätt inställning till sitt hantverk blir framgångsrika och vad som fyller mig med värme är att de vägrar vara något annat än sig själva. Gång på gång levererar de öl som de själva vill göra och som dessutom brukar smaka fantastiskt!
I glaset idag har vi en riktig häxbrygd – en mörk skapelse med vassa klor!

När jag har hällt upp den här halvlitern Imperial Porter så är det två saker som jag lägger märke till omdelbart; den är mörk, nästan som blod eller svartsoppa och sen så skummar den inte mycket alls. Trots en ganska brutal upphällning så blir det knappt mer än en centimeter smutsgult eller beige skum. Den luktar i alla fall fint, jag märker av en liten ton av choklad.
Jag tar en liten mun och smakar en stum beska med relativt tydliga spår av choklad (den typen med högt kakaoinnehåll) och kanske lite kaffe – intressant!
Jag tar en munfull och låter portern stanna kvar för att jag ska få känna andra sensationer och nu kommer en våg av smaker – en besk humlesensation, japansk soya, sedan en bränd efterton och en mjuk lingrande beska.

Under tiden jag smakar den här ölen så håller jag faktiskt på att göra en marängtårta till min lille son och som av en händelse råkar jag smaka på vår hemmagjorda marängsmet. Nu vet jag exakt varför den här ljuvliga drycken rekommenderas till efterrätter – den kombinerade smaksensationen är fantstisk!

Jag tar en lagom stor klunk av portern, sväljer den och smakar på ölet i efterhand och nu kommer nya nyanser fram; beskan blir mindre påtaglig och sätter sig längre bak i munnen. Jag får en skön, lite bränd eftersmak av humle och slås återigen av den där sköna soya/kaffe/choklad-smakhybriden.
Efter att ha avslutat den ”riktiga” avsmakningen så dricker jag såklart resten av ölen också och vad som är så trevligt i det är fallet är att ölen mognar och ändrar sig ju varmare den blir och ju mer alkohol man absorberar. Lite senare på kvällen bjuder smakningen (eller drickandet) på en lakritston och en mer förfinad, bränd variant av soyasmaken.
Halvvägs ner i flaskan märker jag att den här Imperial Portern inte har gett några ”alkorysningar” alls, trots sina väl tilltagna och modiga 10,1%.
Jag skulle föredra att rekommendera Midvinterblot framåt kvällen framför brasan (igen). Se till att servera den lite varmare än andra öl och se till att ha någon bredvid dig som du kan dela den med. Och se nu till att prata och äta lite sötsaker (kanske knäck) till.

Sigtuna Midvinterblot är ett mästerverk och jag ger den toppbetyg!
Det lär inte passa alla munnar och halsar men om man tål lite mer komplexa och tunga humledrycker så är detta verkligen en sann kärleksförklaring till vintern, humlen och munnen – i evighet!
Amen. 😛

Sigtuna Midvinterblot finns i Systembolagets tillfälliga sortiment, vilket innebär att den förmodligen redan är slut. Men om den inte är det så kan du köpa en för 32,90:-
Köp för säkerhets skull fem! Du kan ju alltid dricka en vid påsk med, eller nästa jul!


1 kommentar »

  1. […] torkad frukt och malt blandat med en relativt vild spritighet. Smaken visar klart och tydligt vem mamman är; jag hittar en tydlig kaffekaraktär, lite torr fruktighet, sötma, mängder av malt, samt […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *