RSS Feed

Yamazaki vs The Hakushu

maj 3, 2011 by martin

Det tog ett ganska bra tag innan jag lärde mig uppskatta whisky, jag tyckte från början inte det var gott alls – kanske var det för att det var för 20 år sedan och den svenska marknaden inte var mogen för whisky eller för att jag var runt 20 år och själv inte mogen för att uppskatta whisky.
Som en lite yngre människa föll jag såklart för reklamen och tyckte att Famous Grouse eller Glenfiddich var fin-fina och ibland gjorde jag utflykter till de mustiga, tjäriga Islay whiskysorterna från skottland (Laphroaig) där jag inte alls kände mig hemma eller ens välkommen.

Nu, kanske 20 år senare så har jag sedan länge lärt mig vilka sorter av whisky som jag älskar och vilka jag absolut inte tål att ens lukta på, därför vill jag berätta om mitt första möte med japansk whisky!
Under tiden jag började umgås (eller dejta) min hustru så jobbade en av mina vänner på Bishop’s arms i Jönköping och när han fick reda på att min flickvän var japanska, rekommenderade han mig ganska snart att smaka på Yamazaki whisky. Nykär och blind för förutfattade meningar om single malt så provade jag såklart hans rekommendation.
Upplevelsen jag fick erfara var kort och gott häpnadsväckande – jag hade aldrig tidigare i mitt liv smakat en sådan god whisky som dessutom inte brände sönder halsen på väg ner till magen! Upplevelsen lämnade en längtan efter mer och några år senare så köpte jag min första flaska Yamazaki!

Nu till recensionen!

Suntory heter företaget som äger märket Yamazaki. Det är ett av japans äldsta företag som distribuerar alkoholhaltiga drycker i och från japan; allt från rom och whisky till öl och vin. Förutom att de tillverkar vin, sprit och öl så äger de även kedjan Subway och distribuerar Orangina och Pepsi Cola i japan och för er som är spelnördar kan jag berätta att det är Suntory som står bakom ”Final Fantasy Potion” (en dryck i en underbart vacker behållare som såldes lagom till släppet av Final Fantasy XII).

När Systembolaget visade en ny whisky från Suntory så var jag inte sen på att köpa en flaska som kommer från deras snart 40-åriga distilleri som ligger precis vid foten av berget Kaikomagatake och ganska snart fick jag för mig att jämföra dessa whiskysorter.

För testet använde jag Yamazaki Single Malt 12 years och The Hakushu 10 years och redan här så märker den vane whiskprovaren säkert att allt inte står rätt till eftersom det kanske är att föredra att jämföra whisky med lika hög ålder. Nu är det ju så att  jag är en glad amatör när det kommer till provning av öl, viner och whisky – inget proffs och det är ju det som hela idén med vår blogg är; vi är vanliga människor som älskar mat och dryck som smakar fantastiskt!

För att överhuvud taget ha en chans att åtminstone låta någorlunda seriös så använde jag mitt favoritverktyg för att lära mig nya saker: Internet. Lite snabbt lärde jag mig saker om färg, olika sorters lukter (straight och dilute) och om de olika stegen i smak och här kommer så mitt utlåtande av de två ”bröderna”:

Färg:
Om man jämför Yamazaki med The Hakushu så är Yamazaki betydligt mörkare, nästan åt guldhållet medan Hakushu nästan lutar åt samma färg som ett ”mörkare” vitt vin. Tydligen så spelar åldern in här – mörkare whisky är ofta mer vällagrad.

Lukt (straight aroma):
Här skall man lukta försiktigt på whiskyn när den är ren, outspädd för att få den äkta, råa whiskydoften. Anledningen att man skall lukta försiktigt är såklart för att spritångorna kan vara väldigt koncentrerade (upp mot 60%) och kan därför bedöva luktsinnet…

Yamazaki: Systembolaget nämner vanilj som en av smakerna men jag kommer inte ända fram här, jag känner en kort lukt av någon slags efterrätt och efter flera försök så kommer jag fram till att den nästan luktar lite crème brûlée.

The Hakushu: En liknande lukt som Yamazaki men med betydligt mycket mer spritighet och bett.

Lukt (dilute):
Efter att ha genomfört straight aroma luktandet så kan man spä ut whiskyn med vatten och utforska mer lukter!

Yamazaki: Nu kommer lukten av fat fram och karamell (eller crème brûlée) lukten omvandlas faktiskt till vanilj – jätteintressant!

The Hakushu: Här händer något konstigt; förutom spritigheten så försvinner lukten nästan helt och jag får lukta riktigt ordentligt för att äntligen finna spår av fat.

Smak:
Yamazaki: medan whiskyn är kvar i munnen och får rulla runt lite känner jag mycket mer fatsmak och när jag sväljer så kommer det en fantastisk känsla av honung. Det är både smak av honung och lenheten av honung som framträder och det här är anledningen till att jag föredrar japansk whisky – hela upplevelsen är suverän!

Smaken försvinner ganska snabbt och känner jag efter så smakar det inte choklad men däremot finns känslan av att ha ätit en god choklad.

The Hakushu: Första känslan är påtagligt fet, här känns det verkligen som om man har en chokladbit i munnen (fast det smakar inte choklad). ”I munnen känslan” slår faktiskt Yamazaki med hästlängder!
På väg ner i strupen så är det en lika behaglig resa som med Yamazaki – rund, len och fin. Eftersmaken är ungefär lika kort men lämnar en betydligt kraftigare fatkänsla än storebror. En kort brännande känsla i munnen och sen len värme.
Efter några smakprover så får jag faktiskt lite spritrysningar i kroppen – helt i stil med en blended whisky.

Slutsats:
Yamazaki är helt klart en fantastisk whisky som passar bra efter maten – dock ska den drickas innan kaffet (annars blir det lite ”waste of taste” då kaffet kommer att döda smakerna av detta fina hantverk). Jag skulle nog tro att den passar fint efter en fin chokladpudding eller varför inte crème brûlée?
The Hakushu är också en mycket bra single malt. Eftersom smakkänslan går åt det fetare hållet så skulle jag rekommendera den här whiskyn efter en ganska syrlig efterrätt – kanske något med hallon eller en fruktsallad med lite ananas, syrliga äpplen och mycket vindruvor.
Att utse en vinnare mellan dessa två mästerverk är såklart svårt men Yamazaki vinner på sin mogenhet och den låga dosen av spritighet som den erbjuder!

2 Comments »

  1. dag skriver:

    kul jämförelse! sitter med Hakushun för första gången nu och jag instämmer att det känns som en choklad i munnen. och som du sägger, yamazsakin är snäppet bättre men det är två ganska lika smaker

    • Martin skriver:

      Tack så mycket! Kul att du hittade hit och att du upplevde samma smakfenomen som jag!
      Hoppas att du hittar något annat kul på vår lilla blogg också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *